Hon är 17 år och han 35 år... Inga konstigheter med det !
ARTIKELN ÄR TAGEN IFRÅN AFTONBLADETS HEMSIDA
Fråga: Jag vet inte om det här är ett "riktigt" problem. Jag har lyckats att bli kär i en man, han är 35, jag är 17. Bara det måste låta idiotiskt. Men jag kan verkligen inte hjälpa det. Han är jättetrevlig och omtänksam men vi vet ju båda att det verkar sjukt att vara kär i någon med sådan stor åldersskillnad. Jag var orolig att bara för att vi blev kära så skulle jag bli tvungen att "växa upp" på direkten, men han verkar inte tycka att det är något problem. "Det tar ju tid", brukar han säga och verkar förstå att vi är på olika plan i livet och att vi gör olika val. Jag trivs bra med honom, det är väldigt intressant att vara med honom. Han kan saker som inte jag kan, som han gärna lär mig, och han blir gärna lärd av mig om de saker han inte kan. De få problem som kan uppstå, som svartsjuka, finns ju även mellan jämnåriga. Men jag undrar om det är okej att vara kär i en sådan"gammal gubbe"? Är jag psykiskt sjuk? Och tycker alla andra att jag är sjuk i huvudet? Han har pratat med sin bror som så fint förklarat att detta kanske bara är en "fas" för mig, att jag kanske bara leker och att han ska ta det lugnt. Hans mamma tyckte att det var konstigt till att börja med, men när han hade förklarat hur han kände verkade hon glad och sa att jag var välkommen. Tycker du att jag ska ge upp den här kärleken? Har du då några råd om hur jag ska klara av det? Bara av att tänka på att helt göra mig av med honom får mig nästan att gå tillbaka in i min depression.
Eva svarar: Du är inte psykiskt sjuk! Du är kär i en betydligt äldre person bara. Och det har många blivit av i din ålder, män som kvinnor. Det är väldigt moget av dig att fundera på hur er relation kan fungera nu och sen. Du upplever ju att du får lära dig nya saker och din kille verkar vara öppen för att förstå dig. Problemet är väl egentligen att du inte är "färdig" i din inre utveckling utan kommer att förändras och mogna på olika plan många år till. Visst kan det vara häftigt att bli kär i en äldre man. Och du behöver väl inte ta ställning till hela ditt kommande liv just nu? Om jag var din mamma skulle jag nog reagera på er åldersskillnad och kanske försöka påverka dig att ta det lite lugnare med umgänget er emellan eftersom du inte är myndig ännu. Hur ser dina föräldrar på det hela? Om du kan känna att du får stöd av dem och får tala med dem om dessa saker, så får du se vad relationen leder till. Det är svårt att ge upp en häftig förälskelse, särskilt om man själv inte inser att det behövs. Kärlekssorg är jobbig men de flesta kommer över den. Och du kommer antagligen att få uppleva fler förälskelser i livet framöver, liksom någon sorg med. Ta en dag i sänder och ta inte på dig för mycket vad gäller att satsa på er relation - du vet inte nu hur ditt relationsliv kommer vara om ett år. Mycket kan hända, det kan jag lova dig!
Min egen åsikt: Åldern spelar verkligen inte någon roll i vårt samhälle egetligen. Jag själv tycker att folk för det mesta grubblar väldigt mycket om att åldern spelar någon roll men hallåå?! Styr åldern verkligen över våra känslor? NEJ ! Älskar man någon och trivs ihop med personen så gör man det. That's IT. Och ni som håller på o tjatar hela tiden om några jävla siffror får väl göra det om ni nu mår ''bättre'' utav det. Är man lycklig och mår bra så go for it! Go for everything ! Skit i andras kommentarer och var stark ! Sjunk inte till den låga nivån där dom andra ska få styra och ta kontroll över dig. Det är ditt liv och din framtid !! ♥
Den viktigaste personen i mitt liv lärde mig det.
